Kompetetivt beteende hos föräldrar

- tävling på lek eller blodigt allvar?


Ovanstående rubrik kunde likväl vara titeln på en vetenskaplig artikel. Rubriker var alltid min starka sida i den akademiska världen

Satt och läste Alex Schulmans blogg.
Ibland hittar han en poäng.
Vad den poängen slår an som var anledningen till min notis var följande inlägg...
Även Marcus Birro var inne på samma sak i Oktober (eller var de November) numret av Föräldrar & Barn.
Att vara förälder är nog en form av inbördes tävling med andra föräldrar över vilkens avkomma som är den mest utvecklade och bästa (----), känn dig fri att lägga till lämpligt epitet som: "I världshistorien" eller dylikt.

Jag är likadan själv, men jag vet inte om de är en unikt pappig grej. Det skulle likaväl kunna vara en föräldrasak att bli extremt kompetetiv med sin avkomma. Jämt när 2 bebisar möts ska föräldrarna jämföra dessa individer med varandra, alla eventuella olikheter ska poängteras (och beroende på finkänsligheten) så likväl defekter.
Det kanske är en mänsklig grej, jag har inte frågat djuren hur de är för dem (har försökt med katten men han ser mest på mig med sina blå ögon och verkar mest undra om de blir någon tonfisk ikväll).

Jag undrar om han får fram sina tänder snart, det börjar gnaga lite i huvudet av avsaknaden av dem än så länge. Vince alltså - inte katten. Katten har tänder, det vet jag. Fick bekanta mig med dem tidigare idag när vi lekte...

Nu börjar klockan bli tillräckligt mycket så man kan lägga sig i soffan och begrunda om man ska sova med tv'n på eller av.
Jag gör ett försök att hitta något att titta på, misslyckas jag somnar jag.
TV har blivit sämre med åren. Men det är ett helt annat inlägg.
Until then...

/X